never ending story

Eftermiddagens aktivitet, skära och torka träningsgodis. Tittade på en lökhackare idag, ångrar att jag inte slog till. Den fungerar tydligen väldigt bra efter recension av en lightschapsmatte! Tärna för hand tar ju snudd på en evighet..men jag hade trevlig sällskap hela tiden. 

varför äta när man kan aktivera vovven?

En kort runda vid lunch slutade med en ganska lång runda och träning på en gräsplätt. Klockrena inkall och springmarscher upp för en brant backe gjorde nog tussens dag! Underbart att få springa med både husse och matte! Sen stod vi utanför Willys och tittade på folk medan hussen handlade lite. För andra gången idag fick jag frågan "är det en beardie?" och så lyser hela dom upp för att tappa det när jag säger: nope. Schapendoes. Så hör de inte vad man säger, undrar om det är en blandning och att hon är väldigt lik en beardie ändå, är du heeeelt säker att det inte är en beardie? undrar vissa. Alize är bara lite mindre än vad en beardie ska vara, förklarar de. Visst, de har typ samma kroppsform och lång päls men ungefär där tycker jag likheterna slutar. Men en del verkar tro att jag luras. Det är en beardie.

Nu sover hon och verkar så nöjd. Fina pösmunken. Som trivs rätt bra med att vara en schapendoes. Tror jag.

fredag

Sådär. Då börjar vardagen på måndag. Jag har synkat mig kalender med hussens så vi inte planerar om varandra. Gymkortet ska förlängas, kedjan på cykeln bör smörjas, Alize måste tränas, matlådor planeras, träningsgodis måste torkas...ja, jag har att göra idag tror jag. Dessutom har hon ägnat förmiddagen åt att ta ut den lilla stoppningen som fanns kvar i herr larv över hela lägenheten. Lite blir ganska mycket när det sprids ut och delas upp i småbitar. Ja men då städar vi väl lite också när vi ändå är igång!

Trevlig fredag på er allihopa! Har ni något kul inplanerat i helgen?

jkla boll!

Ikväll är hon sjövild här hemma. Tog fram aktivitetsbollen som man stoppar godis i, som sedan ska släppa ur sig lite när man rullar på den och det är full rulle. Dock verkar hon ha övergått i en annan taktik, bita sig in i den, vilket inte funkar. Det kommer ett och annat skall i frustration och den kanske var lite väl svår med bara ett hål dessutom med en hög kant runt det på insidan, men hon har att göra! Stackars grannarna under.

schapendoes?

Fick en fråga tidigare idag från Ida (yey!):

Hej! Kul och passande, för jag hade faktiskt tänkt att kontakta dig i vilket fall. :) Har nyligen hittat hit till den här bloggen och är förvånad över att det är så få som kommenterar. Tycker att det är en jättetrevlig blogg! Är själv i planeringsstadiet för min första hund och har helt snöat in på schapendoes. Du skrev i ett tidigare inlägg att schapendoes är en "ganska speciell ras". Funderar lite på vad du menar med det. Att de är speciella på så sätt att de bara passar vissa människor, eller menade du bara att de inte är så vanliga? Det vore kul också att höra vad du tycker är för- och nackdelarna med schapendoes och hur du ser på att skaffa schapendoes som första hund

Hej Ida! Vad kul att du gillar bloggen, tack så jättemycket! Och vad härligt att du har hittat schapendoes, jag snöande också in mig totalt på rasen när jag väl upptäckt den!

Till att börja med vill jag säga att det är jag som tycker detta, mina åsikter. Alltså behöver det inte vara varken rätt eller fel, utan endast personliga upplevelser. Dessutom skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om detta men ska försöka hålla mig så kort jag kan. Schapendoes är en helt underbar ras! Har man väl skaffat en verkar det vara svårt att byta. Med speciell ras menar jag att den är i en kategori för sig, jag kan inte jämföra den med någon annan hundras och det går nog inte riktigt att förklara om man inte har träffat en. Jag utgår från min Alize och hennes kennelflock nu, samt de jag känner genom kenneln. Dessa hundar är alltid glada, trevliga, fungerar klockrent i flock, är så otroligt samarbetsvilliga och älskar sina människor över allt annat. De älskar även att springa. Det är livet för dessa hundar, full fart- hela tiden! Hela tiden? Nej, bara när man är ute. Kommer vi in med Alize är det som att trycka på en off-knapp, springer gör man ute.

En schappe är en vallhund, det får man aldrig glömma bort. En sådan måste jobba, med huvudet. Det funkar inte att gå en lång runda och tro att den ska vara trött. Icke! Den behöver aktiveras genom träning. Nästan varje dag. Gör man inte detta blir den understimulerad och då har man en vääääldigt jobbig hund. Detta fick vi uppleva några dagar i somras innan vi kom på vad det var, vi hade slarvat med träningen. Ligga i en trädgård hela dagarna var ju inte allt för aktiverande. Men detta betyder inte att det behöver bli jobbigt. Den bästa träningen för Alize är miljöträning. Vi går ner till stan, sätter oss på stortorget, skvallrar lite på något vi bestämmer oss för ett tag och går sen hem igen. Efter det sover hon i princip hela dagen.

Vad är en bra första hund? Ja, det är jättesvårt att svara på. Det beror helt på vad man vill göra med sin hund och hur mycket tid man vill lägga ner. En schappe tar tid, men är man seriös med sitt hundägande tar alla raser tid. Vill man ha en hund med mycket energi, som man kan träna i princip allt med, utbilda, eller bara ha som sällskapshund men ändå gå kurser och aktivera den i vardagen så ser jag bara fördelar. Jag ångrar mig inte en sekund och kan inte tänka mig en annan ras.

Fördelar med en schappe är många, men b.l.a. att den nästan inte fäller något alls. Det lossnar päls när du kammar den, men nästan aldrig annars inte annars. En del tussar av hår som lägger sig lite överallt kan man hitta, men man behöver inte ha ett moln av hår runt sig när man klappar den. Schappar är fulla av liv. De är så otroligt glada och tycker om alla. Det finns ingen gräns på kärlek inom dem.
Nackdelar är inte så många. Jag kan se en tendens till viss separationsångest hos Alize, hon blir lite stressad av att bli lämnad men är lugn under tiden vi är borta. Stressar upp sig när vi kommer hem igen, dock inte mer än att hon är lugn efter en kvart igen. Vi tränar på detta och vi tar det sakta, allt för att hon ska bli mer och mer bekväm med att vara själv. Schappar kan dessutom vara väldigt tjuvaktiga. De kan bli otroligt långa om de vill åt något uppe på bänken. Eller har du en påse med hundgodis i handen vet de exakt hur man gör för att få ut det. Nackdel och nackdel, det låter rätt roligt. Mindre roligt är det väl när man möter sin hund på väg ut ur köket med en stor kycklingfilé i munnen, jättestolt över vad hon har "hittat". Hehe.

Det viktigaste av allt, kontakta kenneln du är intresserad av valp från. Detta är platsen där din hund startar sitt liv på. Känns det inte rätt i kontakt med uppfödaren är det kanske inte rätt kennel för dig. Man ska våga åka och träffa flera olika. Ställa frågor, vara lite jobbig. Det får man när man ska planera ett liv för sin bästa vän!

Du får jättegärna kontakta mig igen om det är något mer du undrar och vill väldigt gärna veta hur det går med planerna framöver!

mörkrädd

Alize är inne i en s.k spökålder. Andra könsmognaden är antagligen i full gång och ibland verkar hon knappt veta varken ut eller in. Kaos kan man nog beskriva henne. En baksida av detta är att hon blir oerhört osäker när det är mörkt ute. Två kvällar i rad har hon vrålskällt. Något hon aldrig gör annars. Första gången var på en hund, andra på en tjej som stor still i en trappa. Ja. Spökålder. Jag ska inte säga att jag inte blir frustrerad, för det blir jag. Fruktansvärd frustrerad. Sen irriterad och till sist bara less. Överanalyserar situationen, varför blev det nu såhär? Vänder och vrider på allt. Funderar och försöker hitta en lösning. En lösning är inte att skälla på henne, dra i kopplet, bli arg eller "ta i med hårdhandskarna". Nej, så löser inte vi problem.

Nu när man förstår, eller ja, kan tänka sig veta vad detta beror på kan man börja jobba på det. Igår gick vi ut 20.30, innan det hade blivit kolsvart, fickorna fulla med godis och en plan i att göra henne uppmärksam på ALLT. Hon ska inte hinna reagera med att skälla. Vi ska fånga upp henne innan. Sagt och gjort. Började vid sopsorteringen. Där satt en hund. Mata, mata, mata med godis. Vi satt kvar en bra stund tills hunden hade gått förbi och var en bit bort. Då gick vi och belönade jättemycket när hon tog kontakt. Vidare ut på cykelvägen mötte vi ett par med en barnvagn, mata, mata, mata med godis. Här spände hon sig rejält, det syns så tydligt. Jag bara gick närmre henne så hon stod lite snett bakom mig och fortsatte mata med godis. Lät henne titta när de gått förbi och när jag sa "nu går vi" skuttade hon fram!

Som en skänk från ovan var dessutom en kompis till hussen ute med sin lilla, lilla hund på 5 månader. Jätteliten, överlycklig och for precis överallt. Jag började mata med godis när vi fick syn på hunden, satt Alize ner och så höll vi på tills hunden stannade hos oss och Alize fick hälsa. De var jätteduktiga båda två. Alize sa ifrån några gånger men på ett så mjukt sätt så lillen förstod utan att bli rädd. Sen satte jag mig ner mitt bland dem och under tiden kom det cyklar, springande människor, skateboards och massor av annat. Perfekt! Det var verkligen det bästa som kunde hända. Jag matade hela tiden och hon gick inte in i någon bubbla, gav inte ifrån sig ett skall eller vägrade något godis. Till slut fattade hon och skvallrade jättefint. Men när det inte kommit någon på en stund la hon sig helt ner, trots en ihärdig valp på sig, och började veva med tassen. Hennes säkra kort för att få godis! När vi sedan hade sagt hej och gick hem studsade Alize fram. Det kändes som hon hade växt något otroligt på den lilla stunden, som att hon förstod att nu är det inget att vara rädd för. Tog det säkra före det osäkra och satte henne ner igen när vi såg en hund, matade med godis och efter en stund sa jag "nu går vi" och gick förbi hunden. Den skällde, Alize gick bredvid mig utan mer problem än vanligt. Efteråt blev det godisregn och kapplöpning till dörren. Hon var så otroligt duktig.

Detta blev lite långt. Men jag är så stolt över henne. Hon klarade det. Nu fortsätter vi såhär ett tag så ska vi nog komma över den där osäkerheten. Om vi så ska hålla på i två veckor eller 2 år.

Bild från kennelmatte

frågestund!

Ni är ganska många som kikar in här varje dag, ska vi ta en frågestund? En liten? Jag tycker vi provar! Fråga på! Eller är det något ni vill se mer av på bloggen? Något som är bra/dåligt?

Vad är en schapendoes, egentligen? Trasslar sig pälsen? Kan hon några trix? (Jag kan nog kanske ett och annat annars) Sover hon i sängen? Vad innebär det att vara fodervärdar? Vad vet jag. Fråga på så svarar jag så gott jag kan.

sensommardag ute

Vi har spenderat eftermiddagen på kenneln. Varit ute, myst med valparna, pratat en massa och träffat Elzas fodermatte och Feis extramatte. Det blev ett kärt återseende för Alize och Fei som båda verkade överlyckliga över att äntligen få ses igen. Jättetrevlig eftermiddag och Alize är så trött efter rundorna i trädgården att hon redan har slocknat. Vi får väl se vad hon tycker om mitt förslag på långrunda senare..

blöt kurskväll

Regnet hängde i luften i går kväll innan vi skulle gå iväg till träningen, äh tänkte jag, det kommer nog inte så mycket. Struntade i stövlarna, regnbyxorna, stoppade bara ner regnjackan och tog inte heller med Alize regntäcke. Precis när vi kommer fram till planen öppnar sig himlen. Där fick jag för det. Nästa gång ska jag ha med allt, även om så solen skiner!

Trots lite regn (det har väl ingen dött av?) tycker jag vi alla jobbade på bra. Jag gillar den här gruppen. Har jag sagt det innan? Det känns så avslappnat, alla är väldigt fokuserade på sina hundar och gör allt för att få en bra träningskväll ihop. Alla är dessutom så otroligt söta. En liten goldenherre som är så full av liv och så träningssugen skuttade runt och tyckte Alize var så fin igår när vi tränade hundmöten. Helt underbar liten kille! Alize brydde sig inte nämnvärt, vände rumpan mot honom och satte sig ner. Stackarn. En annan liten stjärna hittade "sin grej". Nostarget på post-itlappar. Helt underbart att se! Hussen och matten där bara sken upp av glädje! Underbar kurskväll trots en något blöt sådan!

Efter att Alize busat runt med en del av kennelfamiljen gick vi hem. Halvvägs kom jag på att jag glömt nycklarna. Suck. Men vi satte oss under ett träd och skvallertränade på cyklar tills hussen kom. Alize var helt med på noterna. Trött? Nej, nej, vi kan köra lite till. Men när hussen kom så vart vi glada. Blöta och lite kalla var det skönt att komma in igen. Matten med massor av ny träningsenergi!

träningsdag i regn

Idag har det blivit både motion och miljöträning än så länge. Hussen och Alize följde med ner till stan för att sällskapa när jag skulle köpa nya kursböcker. Ja, jag som var "klar" i våras. Så blev det med det. Nu ska jag dock plugga något helt annat som har med bloggen att göra, på ett sätt. Det ska bli jättekul och ser verkligen fram emot att hamna på en ny institution med nytt folk. Det jobbiga med att man har börjat plugga är att man hittar så mycket annat man vill läsa när man är klar med det ena.

Alize fick massor av passivitetsträning utanför olika affärer och detta tillsammans med hussen. Annars är det mest jag som brukar "ansvara" för det. Dock vägrade hon godis från hussen och sökte mest kontakt med mig. Men övning ger färdighet! Vi bytte på vägen hem och då fungerade både godis och kontakt klockrent. Vi gick förbi ett helt gäng novischer i Lundagård med div ljud för sig. Inga problem, Alize tyckte mest det verkade spännande. Hon blev även poppis på vår nation- Kalmar nation när vi gick in för att säga hej och fick komma in på kontoret och gosa. Helt okej att var hund där!

Ikväll är det kurs igen. Vi har gjort vår läxa...ganska bra. Ska bli kul att se vad vi ska göra ikväll. Hittills har det varit väldigt bra och nyttiga saker. Fortsättning på dessa och något nytt brukar det bli. Vi ska dessutom vara på hemmaplan så vi behöver inte gå så långt till träningsplanen. Hoppas bara regnet håller sig borta. Annars blir det regnkläder för både tussen och matten! Vilken mardröm för Alize, regntäcke och rosett i håret, samtidigt!

världens bästa kasse

Det här med belöning. Godis, bus, leksak, hoppa, kampa, springa, godis. Det känns som att det alltid är där vi hamnar till slut. Det blir godis. Nu har vi börjat få upp intresse för leksak på promenaderna mer och mer men på kursen är det fortfarande helt kört. Hon öppnar munnen lite men sen bara låter hon leksaken trilla ut och nästan fnyser på den. Förra veckan sprang vi. Kutade. Skitkul! Dock tyckte Alize vi skulle springa 100 m i stället för 5 m så jag fick locka, locka, locka och hon vända för att följa efter mig.

Igår när vi skulle gå en liten runda och handla på vägen tillbaka hade jag tygkassen i högsta hugg och hussen hade Alize. Hon var otroligt intresserad av påsen så ja, men då tränar vi väl lite då tänkte jag. Fot, sitt...hit! Och så får man påsen i luften. Vilken succé! Världens bästa leksak. Sen avstyrde jag hennes uppmärksamhet på en annan hund, med påsen, hade klockrenkontakt i möte med cyklar, med påsen, och hon fick bära påsen en bit själv i munnen. Hur stolt som helst.

Det här med belöning. Rätt motivation, rätt humör på matten och det fungerar med leksak, eller en tygpåse. Men det behöver inte betyda att den där kassen är världens bästa idag. Svårt. Antagligen därför man tar godis till slut, det är lättare. Men vi ska, i slutet på denna kurs kunna belöna med leksak. Så det så. Om vi ska tillverka en egen. Eller offra en tygkasse.

sträcker vänster fot fram

När man kommer hem från springrundan, lägger ner iphonen på golvet och Alize flyger på den med tassen. Är det dags att träna henne då?

Jag orkade inte, va helt slut så vi dansade lite. Vet inte vad den kallas eftersom jag svängde mina lurviga helt på egen hand men Alize var helt med på noterna och satte sin tass på min fot när jag sträckte fram, eller bak, den. Helt otroligt men man fick korv då! Borde kanske skicka henne på lite street-dance med tanke på hood-tröjan igår. Vi kanske ska gå samtidigt hon och jag? Jag verkar ju ha koll på tecknen..

regn och rusk

Vi mår fin fint! Tog bara en liten paus igår. Vi promenerade i spöregn och kunde konstatera att mina nya regnbyxor fungerar alldeles utmärkt, till och med när man sätter sig mitt på gräset för att strejka med sin hund som "har fått nått i tassen". Gräsfrön. Detta otyg som man bara måste ta bort innan man kan gå vidare. Det ska tilläggas att det fastnar ju inte ett gräsfrö, det fastnar 300. Ca. Hon skulle dessutom prompt ha min tröja igår. Så då fick hon det. Men jag sa till henne, "börjar du med gangsta rap och vandaliserar soptunnorna på kvällspromenaden så får du sova i köket", bara så du vet.

vila?

Är vi inte på stan så är vi på kurs, eller går långpromenad. Annars tränar vi och tittar på massa saker ute. Biter i en träbock, ska snurra och ska söka efter pingvinen. När får man ta det lite lugnt på det här stället egentligen? Ungefär så verkade Alize tycka när jag föreslog långpromenad tidigare. Men sen gick det ändå bra när man både fick springa lös, gräva efter sork och bada!

malmöfestivalen

När vi hade parkerat bilen igår och började gå mot stan från Möllan svor jag nästan. Alize drog som aldrig förr i kopplet, skulle inte lyssna och betedde sig allmänt jobbigt. Varför, varför tog vi med henne? Tre djupa andetag senare var det bara att gilla läget. Stressad? Ja, det här är hon ju inte van vid. Vad förväntar jag mig egentligen? På helspänn? Ja, måste skydda husse och matte ifall det kommer något otäckt! Måste skydda flocken. Efter några hundra meter med en form av dragkamp mellan Alize och mig öppnas en port och ut flyger en stor schäfermix-blandning på bakbenen två meter från oss som en skänk från ovan. Matten var mycket snabbare än vinden och lyckades parera över Alize på höger sida innan hon behövde fundera på att ta tag i situationen. När vi gått förbi tittade hon på mig och verkade ha fattat att matte fixar, jag behöver inte oroa mig. Sen hade jag väldigt mycket kontakt, inget drag i kopplet och hon slappnade av.

Vi tog paus vid ett torg och satte oss en stund. Alize slurpade i sig massa vatten, tittade runt lite och la sig för att vila. La ner nosen och slappnade av totalt. Hussen och jag blev mäkta stolta. Enda gången hon lyfte på huvudet var när en gubbe på permobil körde ner för trappan i en väldans fart till jubel från bänkarna intill. Efter den uppvisningen gick vi vidare in bland folkmassorna.

När vi gick där hade vi Alize för det mesta mellan oss. Hon sökte jättemycket kontakt hela tiden och godiset flög såklart in i hennes mun. Vi gick runt och hon valde helt själv att gå bredvid mig, inget drag i koppel eller stress utan verkade helt lugn i situationen. Vi gick där och då kände jag att något rätt måste vi ju ha gjort. Alize tog det hela med ro samtidigt mattens sinnen gick på högvarv. Efter ett tag landande vi i Kungsparken för att ta det lite lugnt.

Jag är så stolt över min lilla tuss. Hon la sig ner nästan med en gång på alla ställen vi stannade på. Chillade mitt i langoskön, brydde sig inte ett dugg när en pappa med ett litet barn ställde sig en halvmeter ifrån henne och viftade med armarna, märkte inte barnet som matten lyckades parera över tussen på andra sidan av sig när den kom i 120 och skrev "vovve" samtidigt som föräldrarna bara skrattade. Jag bar henne endast en gång när vi var på väg hem p.g.a massor av mat/godis/krossat glas på marken som följdes av ett stort övergångsställe där det vällde över folk. Hon blev som en säck potatis i min famn. Skönt att åka snålskjuts och slippa tänka alls verkade hon tycka. När vi sedan kom hem till hussens syster drack hon nog 1 liter vatten, även att hon hade fått med jämna mellanrum när vi var på stan, åt en jätteskål med mat och slocknade sen under köksbordet. Det är jobbigt att vara en cityhund.

till storstan

Idag ska vi åka till Malmö en sväng. Perfekt miljöträning nu när det är festival i hela stan. Alize verkar trött sen igår och stupade i säng efter frukosten. Hon kommer nog vara lagom trött när vi ska åka hem ikväll! Hussen ska på en spelning under kvällen så vi går hem till hussens syster och mellanlandar. Konserter är ingenting för små, lurviga hundar eller dess mattar som gnäller över att det är för högt och att hon glömt öronpropparna...

du har något i skägget

Han var en fin larv. Herr larv. Han levde ett kort men intensivt liv. Ett tag var han spårlöst försvunnen. Tre dagar senare återfanns han- bakom soffan. Hade väl sökt skydd, den stackaren. Hon har gått hårt åt honom. Alize. Han har haft det tufft. Eller bara haft oturen att vara gjord av skitkvalité. Nu ligger han här på golvet helt urblåst. Tom. Endast skalet kvar. Ändå ler han. Precis som Alize. Antagligen oerhört nöjd över att matte måste städa. Igen.

bästa kvällen i veckan

Nu poppade alla kurser inför hösten, med start v 42, upp på hundskolan vi går på. Slängde snabbt iväg en anmälan för en kortkurs i kantarellsök. Det ska bli superkul! Ska spåna vidare om vad vi ska gå på sen i höst. Finns för mycket roligt att välja mellan! Kolla in kurserna HÄR



 


 Vi kan väl gå allt..? På en gång..?

hjärngympa

Efter att ha övat på vår läxa till nästa gång, fågelskrämman, blev jag så inspirerad av Kokos och Kiwis mattes inlägg i vår fina Facebookgrupp att vi bestämde oss för att gå ut och skvallerträna, samt gå förbi en viss hundrastgård som vi brukar ha problem med jämt. Sagt och gjorde. Fickorna fulla med favoritgodiset, klicker i högsta hugg och promenadskorna på. Superbra kontakt från första steg utanför dörren, hon är inte dum den här. Visste såväl att matte hade godisväskan i fickan! Precis samma sak blir det när vi närmar oss hundrastgården. Hon vet exakt vart vi är fast hon tvärstannar. Började locka på henne, gick så fort hon gick och berömde jättemycket. Här går hon alltid in som i en bubbla så godis fungerar inte, hon tar det inte utan det är bättre att prata och pipa ut en massa bra ord. Vi kom framåt! Till slut var vi framme och till min stora glädje var den tom. Perfekt. In med tussen och hon tyckte detta var spännande! Nosen i backen hela tiden samtidigt som hussen och jag bara satt på en bänk. När hon var klar kom hon och satte sig hos oss. Vi tränade lite, lite utan större problem och gick vidare efter ca 15 minuter. Mycket nöjd matte.

Nästa stopp: icaparkeringen. Vi hittade en bänk i skuggan och fortsatte med skvallerträningen vi påbörjade första kurstillfället. Roligare träning får man nog leta efter! Eftersom vi inte har kommit så långt så skvallrade vi på precis allt. Cyklar, bilar, gående, lastbilar, mopeder, skrikiga barn, rullatorer, en flygande tidning och ja, allt. Hon fattar snabbt vad det är jag är ute efter och testade henne lite idag. Efter att vi hållt på ett tag kom det en cykel som hon duktigt tittade på och sen sökte kontakt med mig. Men då kom ingen klick, snabbt som ögat tittade hon tillbaka på cykeln och sen på mig igen! Godisregn! Jag blev rätt paff över att hon fattade eftersom vi inte har övat så mycket men vad stolt jag blev!

Vi fick lite märkliga blickar på oss när jag satt och klickade hela tiden men det var bara positivt för då stannade de nästan upp lite så Alize kunde skvallra mer och mer på dem ju närmre de kom. Perfekt! Nu är hon helt färdig. Gick in och la sig under bordet så fort vi kom hem och har inte rört sig ur fläcken. Totalt gick vi kanske 500 m och skvallertränade i max 30 min plus en kvart nosande i hundrastgården. Hon hade inte varit hälften så trött om jag gått 1 mil utan någon som helst aktivering. Det glömmer man lätt bort och travar på med sin hund. 

vissa tar sovmorgon

Trött så trött idag matte. Kan vi inte bara sova hela dagen? Snälla?

gör nu så då..

Krav. Har ni funderat på det någon gång? Krav. Ett ord som jag mer än väl vet vad det betyder. Alize kan halva ordet ungefär. Sen tog jag bort resten. Krav. Ett ord som jag ofta får höra på kurser tillsammans med "sitt, sitt, sitt....sitt, sitt, sitt" i bakgrunden. "Ställ inte för höga krav på hunden". Min mamma gör exakt samma sak. "Sitt, sitt, Alize SITT, sitt, sitt....SITT". Samtidigt som Alize till slut bara tittar på mig och går. "Kan hon inte sitt?". Nej, min hund kan inte sitt i alla lägen och inte när man tjatar. Igår kämpade jag med just "sitt". På kursen gick vi igenom "sitt kvar" och jag tänkte i mitt stilla sinne, inga problem, det här kommer gå smidigt. HA. Alize sitter i 1,5 sekunder, sen lägger hon sig ner. Det blir inte mycket "sitt kvar" på det. Krav. Här är lätt att man sätter sådana. Men inte jag, längre. Hon ska inte kunna sitta kvar i 15 sekunder idag samtidigt som jag drar i kopplet, fick jag tänka. Idag ska hon bara sitta när jag säger "sitt" och inte lägga sig ner med en gång.

Fokus. Springa lite. Få upp fokus. Sådär. "Alize, sitt". Hon sitter..lägger sig. Gör om, klicka tidigare. "Alize, sitt". Sitt- klick. Yes. Kastar iväg godisen "varsågod". Sådär höll vi på samtidigt som nästan alla runt oss drog i kopplet på sin hund, gick ut hela koppellängden, drog, gick tillbaka och klickade. Det är ungefär där man känner sig ganska dålig. "Min hund kan inte ens sitt..."

Men vet ni vad? Krav. Det ordet har jag kastat på många ställen. Det ordet finns hemma i vardagsrummet. Det finns ute på vissa saker. Men det finns inte på kursen, mitt i stadsparken bland 7 andra hundar. Inte första gången. Det är rätt skönt. Krav. Jag kan ställa dem inne. Jag kan ställa dem ute på filten. Jag kunde ställa dem igår i fotgående. Det gäller bara att veta när man ska ställa dem. Men ändå så gillar jag inte ordet. Som sagt. Alize kan halva och det får hon kunna ett tag till. För jag har märkt att när man börjar ställa krav så blir det inte alls som man har tänkt sig. När jag ställer krav kommer tävlingsmänniskan fram i mig och hur ska jag kunna tävla med några som har haft sin hund sen den var 8 veckor? Varför ska jag tävla med någon? Vi går på kurs för att det är kul. För att lära oss. Men mest för att knyta band, skapa tillit. 

"Får din hund göra som hon vill?". Självklart inte. Men att inte hoppa upp på bänken, är det ett krav? Stå still i badkaret vid bad, är det ett krav? Gå på vänster sida under hela promenaden, är det ett krav? Vad är ett krav, egentligen? Jag vill att Alize ska kunna gå fot vid varje övergångsställe. Men jag har det inte som ett krav. Hon kan inte det av sig själv. Hon kan det inte om hon inte får träna mycket, överallt, på nya ställen, med matten. Hon kan inte lära sig av sig själv. För att få henne att göra så som jag tycker att vi ska göra är det inte henne jag ska ställa krav på.

Det är mig själv. Det är jag som måste träna det med henne. Det är jag som måste få tummen ur att gå ut, på nya ställen, även om det är kallt. Det är jag som måste jobba upp tilliten. Det är jag som måste få Alize att förstå vad det är jag vill att vi ska göra. Det är jag som måste kunna ordet krav. Inte som tävlingsmänniska, inte som "vi ska lära oss detta supersnabbt" utan vi ska träna. Planera, avsätta tid, göra något tillsammans. Har jag inte kravet på mig att ta mig tid till min hund så kommer den aldrig kunna uppfylla de "krav" jag vill. Det är mitt ansvar. Inte hundens. För den tar alltid den enklaste vägen, precis som vi.

skogens guld

Vi hittade en del kantareller när vi var ute i skogen häromdagen! Alize nosade reda på några ställen även om jag tror det var mer tur än skicklighet..

äppel päppel

Har man glömt bollen hemma funkar nedfallna äpplen lika bra! Dessutom kan man ta sig en liten smakbit tyckte Alize. Men surt sa räven! Skitkul att varva godisbelöningen med äppeljakt idag tydligen! Vi har kört lite fot, platsligg och stanna kvar på sittkommando. Sen åt myggorna nästan upp oss...

min matte

Kom inte här och försök tycker Alize. Jag har koll på dig från armstödet på soffan, kissen!

sommarvärme

När det är 28 grader varmt ute är en sjö enda stället det är behagligt att vara vid. Tussen badar och badar och badar. Livet på landet är härligt!

falu rödfärg

Vi har varit och badat nu på förmiddagen. Alize gillar som bekant att bada, men inte att vara blöt så hon tar första bästa chans att torka sig på saker och ting. Idag blev bastuväggen. Det resulterade i röda slingor på hela tussen..

svamp?

Det regnar och det finns fortfarande jättemycket mygg. Trots detta ska vi nog åka och plocka svamp. Det kanske, kanske kan finnas några stycken svampar för tussen att leta upp!

massor av mygg

Planen idag var att plocka saker så vi började med vinbärsbuskarna. Efter en kvart stod vi inte ut mer. Det är fruktansvärt mycket mygg! Alize hatar dem, jag hatar dem, det går inte att vara ute. Vi skulle gå en sväng i skogen men fick vända. Jag har nog 15 bett i ena kvävecket, tur mamma har medikament hemma. Har smörjt in hela mig i bedövningssalva. Ingen annan får utslag men jag är full! Kliar fruktansvärt. Det här hade vi ju inte räknat med direkt..