övernattning

Slödag. Tussen bara ligger och sover. Fick nästan dra ut henne på en liten promenad förut, hon la sig i hallen och tittade på mig precis som att "skämtar du?".

Imorgon ska husse och jag på lite examensmiddag hos en av hans kompisar, Alize kunde tyvärr inte följa med så hon får sova över hos kennelfamiljen. Det blir nog ett kärt besök i soffan för dem! De går dessutom i väntans tider, snart är det dags för pionkullen att titta ut! De, precis som de flesta andra framodlade blommor, har så himla fina namn. Jag hittade ett antal som det nu är upp till Monica att passa in på rätt valp. Nästan så man vill ha bara för att de kommer ha supersnygga namn..

Tussen ska som sagt vara med matte överallt nu. Till och med inne i garderoben, på en köksstol, letandes efter en bok. Hon ser ut som en liten grävling på bilden, lite skyldig och förvånad..och arg för blixten har gett henne röda ögon. Haha. Min lilla grävling.

världens bästa filt

Den här Alize. Hon bör komma med en stor portion tålamod. Tur jag har det så jag skulle kunna sälja. Kan man bli rik på det?

Igår på vår kurs ville hon inte alls. Nej icke sa hon. Jag vägrar. Husse ska som sagt träna på onsdagarna med henne och han höll modet uppe en god stund. Sen fick jag byta av. Det gick inte mycket bättre men jag fick upp kontakt genom att göra mig så töntig som möjligt. Jag hoppade runt, sprang, triggade henne och var jättekul bakom ryggen på henne så hon hela tiden var tvungen att gå runt mig för att se vad jag höll på med. Superbra. Vi kunde nog träna i en 15-20 minuter av tiden. Vinden låg på fel så kennelmatte "luktades" hela tiden. Sen är hon ju dessutom i löp. När vi väl hade kontakt och tränade gick det såklart jättebra.

Bild från kennelmatte

Men vi spenderade mycket tid på filten igår. På slutet var det lite genomgång av instruktören, vi satt en bit bort så jag hörde inte och gick dit för att lyssna. Då avbröt han genomgången och undrade vad jag ville, "nja, jag ville bara höra vad du sa, vi är ju också med på den här kursen!" så skrattade jag. "Jaså, är ni? Jag trodde ni va här för filten" svarade han. Såklart menade han inget illa utan allt va på skoj. Men jag inser ju hur det ser ut när vi kommer dit, de andra deltagarna undrar nog varför vi är där. Egentligen vill jag bara berätta hur det ligger till, men samtidigt, jag är inte där för deras skull utan för mig egna och Alize. Huvudsaken är att instruktören vet hur det ligger till, och det vet han, det är i princip hans hund.

Idag ska jag bara ignorera det faktum att jag har min opponering och examination imorgon. Glömma bort det helt. Jag är redan nervös som det räcker. Vid 12 imorgon är jag klar. Jag kan knappt fatta det. 

sitt, ligg, sitt

Tänk att man kan bli utom sig av lycka av så små saker som egentligen inte spelar så stor roll. Nyss fick jag bekräftat att Alize visst vet vad "sitt" och "ligg" betyder. Båda innebär alltså INTE att man ska ligga ner. Hon visade precis att hon kan "sitt" "ligg" "sitt" efter varandra helt utan hjälp. Alltså verkligen resa på sig från ligg till sitt. Jag är töntigt stolt nu. Igen. Tragglande lönar sig! Snart kan hon det i raketfart. Nu måste hon ändå tänka en liten stund innan något händer- helt okej! Det måste ha varit en extra god ost vi hade hemma nu...

Världens bästa tuss.

är du pepp?

Från förra veckans kurs fick vi i läxa att träna in åttan. Alize ska följa handen och gå mellan benen i en åtta helt enkelt. Det har gått rätt bra och vi har försökt att inte träna sönder henne. Många korta stunder om dagen har det blivit. Jag har samtidigt övat på att trigga igång henne. Hade jag sett mig själv hade jag nog skrattat...det börjar med att tussen vankar fram och tillbaka överallt eller har satt sig mitt på golvet. Då börjar jag viska "är du pepp?" (jättetöntigt, jag vet) och öronen höjs. Så frågar jag "är du pepp?" aningens högre. Hela hon reser på sig och tredje gången jag säger det brukar hon hoppa upp och ner på mig och jag kutar ut i köket, hämtar belöning, tar med klicker och hoppar hela vägen in i vardagsrummet igen. Tussen överlycklig och har börjat bjuda på olika beteenden helt spontant ibland.

Något som har blivit inklickat "fel" (fel och fel, inte planerat) är nosdutt på knät. Det är ju ingenting som gör något, och nu i efterhand ser det rätt kul ut när hon kommer fram och duttar mitt på knät. Det kom när vi klickade på precis allt hon gjorde. Efter två gånger fattade hon att aha, jag får godis och jag duttar på knät. Nu ska vi bara komma på nåt helt onödigt kommando för det. Jag tog över fram ett grytunderlägg och tränade tasstarget igår. Det har vi gjort innan men la undan det lite ett tag. La det på golvet, satte det mot väggen, höll det i handen, la upp det på tvbänken. Tog bort det och la handen på golvet för att ha en början till tass. Inga problem. Först va hon där med nosen, såklart, när det inte fungerade tog hon tassen. Godisregn!

Fei och Alize

Ikväll är det dags igen för kurs och om vi har tur får vi träffa det här underbara grå charmtrollet. På bilden försöker vi få dem att sitta kvar för att ta en bild. Alla bilder ser ut såhär, antingen är den ena på väg bort, eller den andra. Fei har nog världens finaste ögon. Man drunkar i dem. Hon är dessutom mycket större än Alize men vill ändå gärna gosa och krypa upp hos en som om hon vore ett mycket mindre format. Vi hade turen att få ha Fei på besök en helg för länge sedan innan Alize bodde här på heltid. Då märkte vi verkligen att hundar är olika individer med egna personligheter. Båda två är helt underbara på sitt egna sätt och det är så härligt att se dem tillsammans.

När vi kom till kursplatsen för första gången var Alize ganska uppe i varv, kennelmatte va ju där och varför fick vi inte vara hos henne hela tiden, nytt folk och nya hundar. Fei såg oss och kom hoppande, gick fram till Alize och började slicka henne i mungiporna, gäspa och försökte helt enkelt lugna ner henne. Det är så härligt men hundspråket, så härligt att Alize nog behöver en kompis här hemma...

trött tuss

Det är inte lätt att vara schappe i det här huset. Man ska ut, träna, aktiveras, få en pälsgenomgång, träna lite till och en långpromenad på det. Inte konstigt tussen blir så trött att hon somnar med tungan ute ibland.

Alize har ett aktivt liv fullt med "följa med på" saker. Jag börjar längta tills mina utställningslektioner och ser många år av roliga händelser framför mig. Husse är inte jätteintresserad av diverse utställningar och sånt, men tycker det är kul att jag är. I sommar ska tussen och jag bygga agilitybana hos mina föräldrar och ta dopp i pölen vi kallar sjön. Jag hade önskat mig en sommar full av träning och socialisering av ett helt annat slag också, men man kan inte få allt man önskar.

Nu har tussen vankat ut och in mellan sovrummet och soffan där jag sitter ca 5 gånger, sovdags matte! Inatt, snälla, vill jag inte ha en hund på mig, det blir så himlens varmt! Även om det trots allt är rätt mysigt att ha en nos intill kinden som snusar på en..

havet

Igår hade jag en helt perfekt dag. Vi tränade tassar på låda, snurr och åttan. Alla tre med väldigt bra resultat. Dock är det här med snurr lite knepigt. När tussen har ett föremål eller något att följa så fattar hon ganska omgående vad hon ska göra. Nu har jag visat med handen, först med godis i, sen utan. Jag har tagit snurren med handen högre upp och snävare. Antagligen går jag för fort fram. Måste. Sänka. Kraven.

Vi tog en tur till havet vid Bjärred igår. Det finns inget bättre än havet. Under min tid i Kalmar bodde jag vid långviken i kalmarsundsparken och hade max 100m till havet. Vad jag saknar min gamla lägenhet ibland. Hela området runt slottet, stadsparken och Stensö är helt underbart. Nu måste man ta bilen för att komma ut till något som liknar det, inte helt nöjd med det. Tänk att få gå kvällspromenaden vid vattnet varje dag. Underbart.

Utsikt mot Malmö

Vi badade fötterna och försökte locka i Alize, efter mycket om och men doppade hon tassarna och smakade lite på vattnet. Sen var det bra. Jag hade förväntat mig en dyngsur hund men det slapp vi (rätt skönt). Vi tog en promenad längst stranden åt det hållet vi fick ha hunden med oss. Satte oss på en bänk och bara njöt. Människor, hundar och motionärer gick förbi oss och Alize bara tittade på dem. Kröp upp i knät och somnade nästan hos matte.

 När det började skymma åkte vi hem och insåg att vi missat vår tvättid. Lite skönt, sova tidigt tänkte jag. Men ALLA hade tentafest igår. Vi kunde sova 01.30 efter att sambon varit uppe och kollat vart oljudet kom ifrån. Det var inte i vårt hus utan från huset som ligger mittemot. Det är inte 10 m mellan utan kanske 100m som rymmer en parkering, en cykelväg och lite träd + gräsmatta. Hur högt kan man spela musik? Det dunkade i våra fönsterrutor. Ingen som har ett hus vid havet över? Eller i en skog? Mest för Alize skull såklart, jag ääääälskar att bo i stan.

schappar i Skåne

Har du en schappe och bor i Skåne? Sök på "schappar i Skåne" på Facebook och begär att få gå med i vår grupp! Där kommer vi kunna planera träffar, promenader och dela med av oss nya trix mm. Ju fler vi är, ju roligare!

skogpromenad

Igår eftermiddag tog vi bilen till Dalby Söderskog för promenad, bara lilla familjen. Det var länge sedan vi gjorde något sådant tillsammans. Alla har haft mycket senaste tiden. AC'n i bilen har varit söner länge och så det blev en aningens varmt. Men vi vevade ner fönster och Alize verkade mest störa sig på att det lät av fartvinden i fönstret.

Kisspaus. En av alla 350 st.

Vi är riktiga skogsmullar hela bunten och vilken härlig skog detta var! Dock vildsvinstät så jag gick runt och var lite lätt nervös hela tiden. Tussen valde såklart sina kisspauser med omsorg, jag försökte förklara att det inte fanns några snygga schappar som kunde hitta henne här. Men det spelade ingen roll. Och mina ben på bilden, ja, de har inte gått av och hänger under knäna eller blivit påklistrade snett. Jag är sådan, överrörlig i de flesta leder så när jag står som vanligt har jag knäna i en linje som en halvmåne. Jag kan göra en massa konstiga saker, vrida och vända på mig. Ett arv från morfar sägs det.

Skogen var verkligen helt i min smak. Man gick under ett lövtäcke nästan hela tiden, det var svalt och bara härligt. Tussen knatade på utan att dra alls och fick nosa runt bäst hon ville i sin egna takt. Vi va så upptagna med att titta på allt man kunde titta på. Tussen var nöjd, det märktes. Hon letade sorkar, hoppade upp på trädstammar och skulle dricka när vi drack, inte ur en skål, ur flaskan. Husses hand fick agera skål.

Jag fullkomligt älskar den här bilden. Hon var mitt i en nos, så sa jag hennes namn och lyckas ta bilden precis när hon tittar upp. Man kan se hur tjurig hon är, "vad är det som är så viktigt att du måste störa NU?".

Promenaden blev på 30-40 min och sen åkte vi hem igen. Jag blev så sugen på agility när jag fick se bilder i vår Facebookgrupp att man kan köpa pinnar och hinder till trädgården. Vi har ingen trädgård, inga pinnar..eller vänta nu här. Jag hämtade några lådor, skormoppen och tada, ett hinder!

"Alize, hopp"

Man tager vad man haver? Skickade denna bild till Alize kennelmatte och bad henne spärra in mig. Men vad kul vi hade! Körde på samma sätt som ute och efter detta var tussen så träningssugen att jag körde på lite. Flyttade ihop lådorna för att klicka in tass-på-låda. Hon är en klippa på free shaping. Förstod efter ca 4 gånger att tassen ska på lådan och ligga kvar där. Sen gick hon upp med båda tassarna och det slutade med att jag hade en steppande hund på lådan. Då hade vi tränat 30 min med massa, massa pauser. Vad har hänt? Mitt i löpet dessutom?

gosepåsen

Efter den fantastiska finalen av ni vet vad igår hade jag lite svårt att sova. Jag var så glad. Sambon tyckte bara jag var töntig, han och Alize hade gått och lagt sig för länge sedan så jag fick kommentera väldigt högljutt från soffan in till sängen så sömntutorna skulle höra under hela poängutdelningen. Helt otroligt bra!

Under gårdagens blandade väder befann vi oss borta vid Fäladstorget och representerade kenneln. Eller ja, Alize gjorde. Jag va ju bara med för att Alize skulle dit, egentligen. Vi träffade så mycket trevliga människor och intresserade valpköpare! Jättekul dag. Alize skötte sig exemplariskt och trots löp hoppade hon lite agility med några barn. De va jätteentusiastiska och där lärde jag mig nåt. Fina Kokos är på kollo hos Monica och Daniel så han var såklart med igår. Äntligen fick jag en liten gos av honom, träffade honom i torsdags med då var jag nog lite för "ny". Igår kom han och satte sig på filten hos mig när han inte hade fullt upp med att flörta med Alize som luktade så gott! Alize sa ifrån och sen var det inga större problem. Hundarna klarar det där själva även om vi såklart hade full koll hela tiden. Om det hade kommit in andra hanhundar var jag hela tiden beredd att koppla henne.

Vilar hos matte. Bild: Monica

Det här med löp är något som Alize verkar tycka är rätt jobbigt. Hon bara sover. Vill inte göra nåt. Tycker matte är helt knäpp ibland som föreslår aktiviteter av något annat slag som inte innebär sova. Ett av de allra tydligaste tecknen på att löpet är igång är att hon ska vara nära, nära. Gärna på en. Hon får ett enormt behov av att vara nära, främst matte, hela tiden och om hon hade kunnat tror jag hon gärna hade skumpat runt i en sele på min mage bara för att kunna sova tätt jämt.

Nära, nära, jag lägger mig här på dig matte!

Jag fick lite sovmorgon så husse var ute med Alize idag. De mötte en lös hanhund som ägaren inte alls brydde sig om att koppla trots att de såg varandra på väldigt långt avstånd. Husse fick gå i mellan och hålla Alize bakom sig samtidigt som han höll upp en fot. Men det hade gått bra efter en sur kommentar från Alize husse. Alla tror att tussen är en hane. Hon som är så liten..jag tycker det är så uppenbart att hon är en tik. Idag ska vi nog bara sova. Jag ska prova och se om vill träna lite, annars får det vara. En tur till någon skog har husse lovat mig så vi får väl se om Alize vill följa med..

doktorspromovering och avslappning

Godmorgon säger jag, inte Alize. Hon sover fortfarande, tjurig för att husse var morgonpigg och skulle ut vid 8. Vi har sett en del förändringar hos henne de senaste dagarna, framförallt mellan onsdag och torsdag. Precis som jag misstänkte, hon var på väg in i löp. Det bestämdes i förra veckan att de väntar med att para henne tills nästa löp och vilken tur! Eftersom hon inte är över 18 månader nu så hade det inte gått att para henne. Den som väntar på nåt gott..

Igår var vi nere i stan nästan hela eftermiddagen. Vi packade ner massa vatten, filten och fyllde fickorna med godis. Jag lämnade in papperskopiorna av uppsatsen och sen gick vi ner till Lundagård för lite avslappning i skuggan. När vi väl närmade oss hörde vi kanonskott, doktorspromoveringen var i full gång! Perfekt tänkte jag. Här ska tränas! Vi la ut filten och den första på var Alize. Första kanonskottet gick av och både hon och jag hoppade väl en meter rakt upp även om vi var en bra bit ifrån kanonen. Men jag tryckte in en godis i munnen på henne och hon bara tittade på mig. Nästa skott- godis. Sen va inte det något problem längre och hon reagerade inte ens på resten av skotten, bara när det kom en godis igenom luften.

När hon ligger här spelar en orkester för fullt, massor av folk rör sig och även en del hundar. Totalt avslappnad. Duktiga tussen. Sen kryssade vi bland folk, försökte att inte bli överkörda av cyklar och undvika andra hundar vars matte tycker att slappt koppel inne i stan är en mycket bra ide. Själv hade jag tussen slickad vid vänster sida. Mest för hennes egen skull. Hon ska veta att jag har koll på allt och inte behöver tänka.

Vi hade som sagt massor av vatten med och det hon inte drack upp i skålen hällde vi i nacken på henne. Vi hittade en fontän men nja, hon doppade bara tassarna. Sista biten hem var hon så trött så trött. Mycket intryck och varm dag tar på krafterna. Vi hann inte vara inne i fem minuter innan hon hade slocknat i sängen. Matte passade på att sitta i solen, njuta av att inte behöva tänka på något och öppna det där bubblet..

Idag ska vi på fäladsdagen. Alize surpuppa ska följa med. Men det blir nog för det mesta i skuggan på filten. Inte mig emot, jag är lite, lite trött idag..

skön känsla

Idag skriver jag med lättnad. Jag har redan fällt några tårar och jag tror det kommer bli någon mer ikväll. Min kandidatuppsats är klar. Den är inlämnad elektroniskt och i eftermiddag ska papperskopiorna lämnas in på institutionen. Vet ni hur skönt det känns? Den senaste tiden har jag lagt ner fruktansvärt mycket tid på denna uppsats. Så mycket att allt annat har fått vara på paus. Ett tag var jag nära på att ge upp, strunta i det, lämna in i höst. Vem behöver en examen? Men jag kämpade och nu är jag klar. 12 481 ord och 41 sidor. Äntligen.

Efter att jag igår insett att jag verkligen är klar gick luften ur mig. Jag blev så trött. Inte konstigt kanske när alla spänningar börjas släppa. Det var inte vår bästa kväll på agilityn kan här nämnas. Jag hade dålig dagsform för det, Alize med. Jag var trött, Alize ville bara ligga på filten. Nosades det inte så skulle det kissas, eller klias, eller springas iväg åt andra hållet. Men vi fick till två slalom innan hon tröttnade. Några hopphinder och tunneln någon gång. Jag fick i läxa att inte vara så lugn och detta ska jag öva mycket på. Det är klart att Alize inte tycker det är kul om inte jag gör det. Hon läser mig som en öppen bok. Idag ska jag trigga henne så fort vi ska göra nåt och det ska jag hålla på med varje dag nu. Vi måste få upp aktiviteten både hos henne och mig. Men igår vill jag sätta inom parentes. Vi kommer tillbaka med mer energi nästa gång.

I eftermiddag ska vi sitta här. På balkongen, nya favoritstället. Jag ska försöka släppa allt vad uppsats heter och bara ta det lugnt. Imorgon ska vi på norra fäladsdagen och slappna av bland massor av folk. Agilitybanan skulle visst också med så är det inte för varmt kanske vi kan hoppa lite, både hon och jag. Både kenneln och hundskolan är representerad där. Det ska faktiskt bli jättekul att spendera eftermiddagen med dem och alla härliga hundar. Att ha både Alize och lilla Vilda-valpen klättrande på en är något av det bästa som finns. Jag hoppas vi ses!

doktor sökes

 

Stackars herr pingvin..han ser rätt chockad ut.

full fokus

Det fina vädret bara fortsätter. Undrar om det kommer vara något kvar till sommaren?

Vilken kväll vi hade igår! Titta på den här kontakten:

tussen och husse,
matten sitter lite bakom
bild: Monica

Alize har fattat. Hon har förstått att nu är det vi som tränar och vi bryr oss inte om andra matte. Igår gick det jättebra! Tränade hela passet med husse och han använde mig som en del av belöningen. Superbra! Vi hade så kul och tussen blev mer och mer avslappnad ju mer vi höll på. Sista halvtimman hade husse total fokus hela tiden, jag var inte alls lika intressant längre och andra matte var max 10 meter bort. Dessutom var fontänen igång, det kryllade av ungar som gick 30 cm från tussen och det var rätt varmt. Jag är så stolt.

Vad gjorde vi då? Jo, vi hoppade lite hinder (jaaaaa, kul sa tussen!), stack in huvudet i en kon, fortsatte med fot tillsammans med störning i koppel som inte gick att kontrollera hunden i. Inga problem. De var så duktiga. Alize hade kontakt med husse. Vi fick i läxa att träna in "kroken", så vi får en en snygg fot, och "åttan". Här ska tussen nosdutta på handen för att sedan kunna följa handen mellan benen och gå som i en åtta mellan dom. Nosdutt har vi gjort massor så det ska nog gå bra. Fot har vi börjat få lite ordning på också.

Inga problem husse, detta kan jag!

När vi kom hem igår kväll hade vi det varmare inne än det var ute vilket resulterade i en orolig natt. Enda gången tussen blev lugn var när vi öppnade balkongdörren så hon kunde ligga i dörrspringan. Vi är lite trötta idag. Men det är en bra dag ändå. Ikväll är det agility! Jag ska hämta ut mina nya glasögon! Och vet ni? Min uppsats är i princip klar, inte klar, men nästan sånär som på några meningar. Om det känns bra? Jag kan inte riktigt förklara i ord...

matte det är varmt

Alize nya favoritplats:

svalkar skönt om nosen i tvärdraget

teamet

Ikväll är det dags för kurs igen! Efter lite magont förra veckan hos tussen är vi nu på banan igen! Just nu flyger både hon och en plastlåda, med litet snurrlock för godis lagom att trilla ut ur, på golvet här i 120.

Bild: Monica, lightschaps.se

Tussen och matte! Teamet som förhoppningsvis ska bli så tighta att vi kanske kan åka iväg på lite tävlingar ihop. Jag har gett mig in i något som kräver fruktansvärt mycket tålamod, tålamod och tålamod. Men samtidigt, hade jag varit van vid att alltid ha någon annan runt mig, träna med och gosa med hade även det tagit ett bra tag innan jag släppte och började lita helt på någon annan. Det går framåt här och det är det viktigaste. Hade vi inte passat så bra ihop som vi gör hade antagligen ingen av oss haft kul eller velat lägga ner massa tid på detta. Och det kan man inte ta miste på. Det är roligt när tussen och matte gör saker ihop!

utställningsplaner

Första utställningen för den här matten är nu bokad med tussen. Den bli i Landskrona den 17/6. Jag är redan lite nervös men samtidigt, vad är det värsta som kan hända? Att jag snubblar på Alize, snor in mig i kopplet, inte tittar vart vi går och går åt fel håll eller säger nåt skojigt till domaren som inte uppskattas...

Det blir hårdträning i sommar. Jag ska kanske börja med att åka på en hundutställning bara för att se hur det går till. Sen ska det badas och kammas och borstas och donas. Är inte Alize trött på mig efter den helgen lär hon aldrig bli det..

Samtidigt ska det bli jättespännande. Ser fram emot att få se och träffa många härliga schappar!

utställningstussen

Igår var det så varmt att vi nästan inte visste vart vi skulle ta vägen. Tussen och jag fick vänta ända till 19 innan vi kunde ta en längre tur. Det råkade bli 5 km promenad och sen när husse kom hem från sin träning stack jag ut på en löprunda. Blev bara 4,8km lite drygt men på 20 min är det väl ändå helt okej. Fick som vanligt veta att jag hade lämnat henne hemma när jag kom tillbaka. Hon vet inte hur hon ska göra för att visa hur glad hon är att man kommer tillbaka. Brukar sluta med att hon kryper upp i hela famnen och sen blir där tills man flyttar på henne. Sen håller hon sällskap i duschen genom att sticka in huvudet ibland, delar mer än gärna vattenglas och bär in de nya strumporna till soffan åt matte.

paus

Här kan man titta på cyklar, hästar, andra hundar eller bara sova en stund. Jag gjorde nästan det sistnämnda trots hårt betonggolv..

logistikproblem

Godmorgon tisdag!

Idag körde det ihop sig lite, husse handleder studenter nu vid nio och jag har min sista handledning innan inlämning av uppsats vid 10. Tussen fick helt enkelt följa med husse förut. Det blir nog bara kul. De skulle tydligen prata om musslor..tussen är inte rätt djur att ta med sig då kanske men det är ju ett djur i alla fall! När jag är klar vid 10.30 hämtar jag henne på vägen hem.

lätt suddig bild med fina tussen

Själv sitter jag här i min ensamhet och är rätt nervös. Är rädd för att uppsatsen inte håller, att jag har missat massa delar eller att mitt resonemang är lite väl långsökt i vissa delar. Jag har nästan ingen energi kvar nu, de senaste dagarna har jag jobbat 7 h i sträck, tagit en liten paus och sen kört på i några till. Det måste vara bra innehåll.

Jag är dessutom så himla träningssugen med Alize så det rycker lite i klickerfingret. I helgen ska vi träna massor och passa på att hänga med kennelgänget då de ska vara här uppe hos oss hela lördagen och visa upp sin hundskola på ett evenemang. Alize och jag ska gå dit en stund och om dagsformen är bra på tussen vi ska vi låna agilityhindren och öva lite. Första helgen på tre år jag inte har något alls överhuvudtaget att göra. Jättekonstigt.

vår fina

Jag har världens bästa hund. Ibland bara inser jag hur bra vi har det och hur fin hon är. Vi hittar mer och mer varandra, lär känna varandra. Världens bästa lilla pösmunk.

Hon charmar in sig hos alla, så pass att vissa vi har träffat i princip har bestämt sig för en valp av henne. Hennes temperament är helt underbart, hon är i lagom storlek och har så fin färg. Jag förstår dem, jag vill också ha en. Eller fem. Är vi ute hör vi ofta bakom oss "åh vilken fin" eller möter folk som bara tittar och tittar och tittar på henne. Speciellt när hon är nykammad. Oj vad hon trippar fram stolt då. Kommer det fram ett barn sitter hon så lugnt om de vill hälsa, även om hon efter en liten stund delar ut en liten puss eller två till barnens stora glädje. Alla älskar henne.

Ibland tänker jag att vi borde utbilda henne till någon form av rehabhund. Hon skulle vara underbar till det. Vi skulle kunna jobba tillsammans och förgylla människors dagar och få dem att känna sig lite, lite bättre. Tänk att få sprida så mycket värme varje dag som Alize skulle ge. Vilket drömjobb.

gratis liten vovve

Idag på morgonrundan var det inte en kotte ute. Lugnt, varmt och bara skönt. Dags för matteträning. Med det menas att jag skulle tränas. Tränas i att inte bli jättenervös när Alize är lös. Hon fixar det, jag fixar det och vi hade koppel med oss. Husse fick säga ett antal gånger att det inte kommer hända nåt.

Vi traskade på. Alize var såklart jätteduktig, höll sig nära oss och tog väldigt mycket kontakt, stannade när vi tyckte hon var för långt bort och kom i princip alla gånger vi kallade. Duktiga tussen. Bara matte som tror att det inte ska gå. Nu var det som sagt inga ute och så fort vi såg en hund kopplade vi henne och gick vidare. När vi gick runt själva "skogen" vi har här kom det en liten grå sak trippande med kopplet efter sig. Husse kopplade Alize och jag gick fram mot den lilla söta valpen (tror jag det var). Den lyssnade inte alls på nej, stanna, eller försvinn. Jag blev förvånad över mig själv att jag var så lugn, kan bero på den lillas storlek. Jag ställde mig bara på kopplet, så den inte skulle kunna komma fram till Alize och för att se hur den reagerade, den blev nog bara lite förvånad och ville fortfarande fram till Alize. Men den visade inga tecken på att vara aggressiv, bara nyfiken och glad. Så jag tog helt enkelt tag i kopplet, sa nu går vi och gick åt det hållet den kom ifrån, här ska inte hälsas på någon annan vovve utan matte. Den trippade så fint med och efter en liten stund kom matte. "Du mååååste lyssna på mig, FY" va det första hon sa till den. Ja. Som tur var blev hon inte arg på mig, annars brukar det väl va lite känsligt att plocka upp en annans hund koppel och traska iväg, utan hon bara tackade så mycket och tog kopplet. Den va så söt. Vi kunde väl ha behållit den tycker jag. Det tyckte inte Alize som visade väldigt bestämt efteråt att jag faktiskt är hennes matte och inte ska springa runt med andra hundar i koppel. Så det så. Behöver jag säga att vi kunde ha henne lös hela vägen och att hon gick fot med full kontakt hela vägen hem? Jag kopplade henne inte ens när det kom en kille och sprang. Hon tittade på honom men jag bara sa hennes namn och jag hade fullt fokus igen. Det gäller att utnyttja situationerna och vända dem till något positivt. Sista biten hem sprang vi i full fart. Det bästa tussen vet.

Nu vet jag att vi klarar en sådan situation, Alize såg att vi löste det. Hon behövde inte göra något alls. Men jag hatar fortfarande att det ska behöva hända. Hade det kommit en större hund vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort. Vad gör man?

Alize här!

Voff!
Vilkenkuldagjagharhaftinteallssomalladomandratråkiganärmattesitterviddatornjagharsåmycketattberätta. Vi åkte bil till dom andra idag! ÅH VAD JAG HAR HAFT KUL.

Andra matte, Fei, andra matte, Bonzo, andra husse, oh valpis är tillbaka, andra matte, gräs, kissnödig, matte, andra matte, Fei, Fei, Fei, valpisen, gräs, Fei, Bonzos tuggben, andra matte, husse, Fei, gräs, åh korv, Fei, valp, gräs, åh en katt, korv, Fei, gräs, matte. Jag hade fullt upp! Hela tiden! Alla ville vara med mig, hälsa på mig och busa med mig! Och jag slapp både snöret och selen runt magen!

Jag med mina kompisar Vilda och Fei

Vi bara sprang. Hoppade i högt gräs och letade sorkar. Jag förstår bara inte vad vi skulle in bland gröna saker som bränns. Nä, aj i tassen matte! När vi kom tillbaka var jag så trött så trött. Då tycker matte det var dags för att hoppa och träna. HA. Glöm. Nästa gång du kommer hem med dina skor du bara har på dig när jag får vara hemma, DÅ ska jag allt bli kissnödig. Så får vi se hur kul du tycker det är att fortsätta dötrött.

På tal om andra skor. Jag tror matte gör roliga saker utan mig. Jag tror hon lämnar mig hemma och SPRINGER! Hon brukar flåsa sådär häftigt som jag gör när vi har jagat flygande, pipande saker. Hur kan hon göra så mot mig? Nästa gång måste jag bara med. Så det så. Jag som springer så fint...måste lukta, springa, oh här luktar det nåt...matte? MATTE var är du? LÄMNA MIG INTE. Ja. Tur jag är så söt att hon alltid kommer tillbaka och inte blir arg på mig. Det har hon aldrig blivit. Jo, när jag hittade en kycklingfilé på bänken. Men inte jättearg. Hon bara tog den och sa att man måste laga till den innan man kan äta den. LÄR MIG. Tyckte jag. Det tyckte inte matte.

trötta och nöjda

Hemma och totalt utslagna efter nästan en heldag på kenneln. Underbar dag som man mår bra av länge. Alize är helt utmattad, det tar på krafterna att träffa alla igen och få springa lös så pälsen bara yr åt alla håll! Vi tog en helt fantastisk långrunda bland rapsfält, bokskog, hästar och grusvägar.

FRIIII!

Resten av kvällen lär det inte blir så värst mycket aktivitet..

aktivitetsdag!

Igår kväll satt vi på balkongen och bara njöt i solen. Planen var att vi skulle till Lomma men efter lite eftertanke insåg jag att jag inte riktigt orkade duscha och torka hund efteråt eftersom hon älskar att bada. Det blev pizza och ett glas vin på vår nyrenoverade balkong i stället. Snäppet bättre. Alize tycke det var ett märkligt rum, är vi ute eller inne egentligen? Hon hälsade på grannarna lite genom att sticka in huvudet på deras sida och kolla läget. Efter ett tag insåg hon att man kan spana på folk och andra hundar. Då blev det genast intressant att ligga på filten. Vi hörde samma hund gaffla ca 18 gånger under samma runda. Hur orkar man som ägare med det?

Alize och husse gick på en lite längre morgonrunda idag. Jag drog mig till 7.30 och började sen med uppsatsen. Om någon timma ska vi åka och hälsa på hos kenneln. Jag bjöd in mig själv så fint igår. Vi ska träna lite och valpmysa. Dessutom  är det bra att Alize hälsar på med jämna mellanrum så det inte blir gruff när hon ska tillbaka och bo där ibland. Hon är bra i magen igen så nu är vi skyldiga henne lite skoj efter flera dagar i sömnens tecken från hennes sida. Vi ska försöka komma ihåg kameran idag. Det har blivit lite dåligt med nya bilder nu på senaste tiden. Kan bero på att tussen vänder på sig, går iväg eller lägger sig ner så fort kameran kommer fram..

Nu, mer uppsats så vi kan komma iväg sen. Alize bara suckar, ska vi ha tråkigt idag med med? Ha, hon skulle bara veta hur kul vi ska ha sen!

skogsmullen

Igår tyckte jag det luktade tallbarr när vi skulle sova. Kändes som det låg en wunderbaum någonstans i närheten av min näsa. Började fundera på om vi hade städat (haha) om det växte en tall i garderoben eller om jag bara hade skogsabstinens. Man brukar ju känna det man vill känna. Så kommer det en pust igen. Vrider näsan lite åt höger och stöter ihop med Alize nos.

Vi var ute i skogen ja. Koda. I mustaschen. I stället för att tvätta bort det funderar jag om jag inte kan hyra ut henne som luftuppfräschare? "Vill du ha en fräsch doft av tallbarr, koda och naturlig skog? Med denna nos i närheten kommer du aldrig ha långt till skogen. Pinnar och mossa ingår". Får jag ett bud?

fredag

Det ser ut att bli en fin dag idag. Husse har föreslagit glass i Lomma och titta på solnedgången ikväll- om jag jobbar bra med uppsatsen. Förstår inte alls vad han menar? Jag jobbar ju alltid bra. Känner på mig att det blir årets första dopp för någon med ikväll om vi åker dit..

Jag har en hat-längtan tills på torsdag kväll. Då har jag lämnat in mitt livs viktigare arbete. På lördagen efter ska jag jobba med Alize, för första gången på länge ska jag bara tänka på henne utan att ha någon artikel eller analyseringsteori i bakhuvudet. Kanske tar vi en tur till agilityplanen, bara ha kul och träna. Det ska bli så skönt. Hon kommer nog undra vad som har hänt- och vara väldigt nöjd. Dessutom ska jag fixa på balkongen. Vi har äntligen fått upp skiljeväggen mot grannarna. Dock vet jag inte riktigt hur de tänkte med måtten eftersom väggen ser för liten ut. Alize kan nog utan större problem hälsa på grannens sida..

Tussen kom upp i sängen på morgonen och parkerade nosen på min axel och la sig på rygg. Hon är så gosig på morgonen. Så råkar man somna om en stund och vaknar nästan med hennes öra i munnen. Då vill man aldrig gå upp. Skulle kunna ligga där för evigt och bara snusa i hennes päls.

snigelkompis

Vi är i Ystad idag och skogen är nästa anhalt. Tussen är riktigt dålig i kistan idag så vi tar det lugnt och hon ska få vila. Men röra på sig lite tror jag bara är bra. Hon är lite stressad så kan tänka mig att det är lite magknip. Tråkigt nog blir det ingen agility och hon får gå på svält tills magen är bättre.

Ny kompis!

Lycklig Alize som har fått låna en leksak. Hon har gått omkring med den herr snigel i munnen hela förmiddagen, jättestolt.

tassarna i vädret

Ordningen är återställd! Hon har parkerat sig på rygg, precis som vanligt.

Blöta tassar

 
Nu ska vi packa, packa för att åka till Ystad i eftermiddag och sova över hos tussens farmor tills imorgon. Det vankas två födelsedagsmiddagar och antagligen en massa Alizegos. Hon ska träffa släkten på husses sida för första gången och runda rosbusken i farmors land under höga protester. Tyvärr kommer vi missa kursen ikväll, så himla tråkigt, men agilityn imorgon hoppas jag verkligen vi hinner till. Dumt när allt händer samtidigt. Tussen får som sagt följa med på allt, tur hon tycker det är kul och uppskattar att åka bil.

Jag tror bestämt en förkylning valde att hoppa på mig nu under förmiddagen. Har helt plötsligt ont i halsen, tryck i bihålorna och sambon lovade göra te men vattnet slutade koka för 10 min sen och nä, inget te har blivit serverat. Jag har inte tid att bli förkyld nu, men det skulle inte förvåna mig, inte ett dugg. Tussen tryckte sin nos mot min kind och tittade på mig med stora ögon när jag la filten över mig. Bästa sällskapet när man är lite krasslig.

groggy tuss

Nu är tussen sitt vanliga jag igen. Hon har kört race här på morgonen och blev så glad när vi vaknade att svansen gick i ett. Igår var det otäckt efter hennes HD/ED-röntgen. Vi hämtade henne vid 17, sköterskan kom ut med henne och vi fick knappt en halv vift på svansen. Sen började vi gå ut mot bilen, det första hon gör är att gå med nosen rakt in i fönstret på den stängda dörren. Hon ska prompt hoppa in i bilen själv som slutar med att jag får fånga henne i luften på vägen ner mot asfalten igen. Jag sätter mig bak hos henne och jag hinner inte spänna fast mig fören hon somnar.

Väl hemma får jag bära upp henne till lägenheten och lägger henne i favoritstolen. Sen ligger hon där. Helt borta. Efter en timma kvicknar hon till något och får lite mat men är fortfarande lite svajigt på bakbenen. Kvällsrundan blev nog på 50 meter. Har aldrig sett henne göra det hon behövde så snabbt, ville bara hem igen. Sova, sova, sova. Nu hoppas jag det där resultatet är prickfritt.

Var lite orolig över att hon var så himla påverkad av den lätta narkosen, men det blir tydligen så. Blicken var helt tom och hon bara tittade på oss utan någon som helst kontakt. Stackars tussen. Nu hoppas jag det dröjer lång tid tills hon måste halvt sövas igen. Helst aldrig.

Klar snart?

Tussen på köksbordet under kamning för ett tag sen. Bara lite trött på matte som har pillat och donat jättelänge med pälsen. Därav den mycket buttra uppsynen..

tomt

Alize har varit borta i knappt två timmar och jag saknar henne redan. Det är så tomt här. Ingen som kommer och puffar med nosen på armen när jag sitter vid datorn bara för att jag ska lyfta den så hon kan lägga sitt huvud i knät och ha det där samtidigt som jag skriver. Ingen som suckar högljutt när jag råkar väcka henne om jag flyttar lite på mig. Ingen som kommer i racerfart från sovrummet och attackpussar mig och sedan somnar på två röda igen.

Måtte det gå fort tills hon är klar. Vill ha tillbaka min tuss. Nu.

 

En vanlig dag i uppsats-camp. Tussen, smågodis, kaffe, dator och ryggont. Så brukar mina dagar se ut. Idag är inget undantag förutom att det bara finns kaffe. Tussen kommer vara trött när hon kommer hem igen så ska bädda extra skönt i soffan åt henne. Sen sitter vi där tills ikväll. Alize i full snark och jag knapprandes på datorn. Precis så som det ska vara.

frukost?

Ingen mat, inget vatten utan bara en sketen tyglarv att tugga på. Idag är det dags för Alize att höftledsröntgas! Hoppas på fin-fint resultat. Hennes andra matte kommer och hämtar henne nu på förmiddagen och lämnar tillbaka en lite lätt groggy hund efteråt. Jag kommer spendera förmiddagen hos min handledare i skolan.

Har en lätt misstänksam hund på golvet. Alla tuggben är bortplockade liksom vattnet och det blev ingen mat efter morgonrundan. Vad i hela friden? Vi har mutat henne med pingvinen och hittills verkar det vara helt okej. Ändå vandras det mellan köket och vardagsrummet titt som tätt, nu kanske det finns något att äta här? Lite vatten? Nä. Nähä. Om jag lägger mig på filten då? Inte det..sitter fint? Inte det heller...hämtar en sko då? Nä. Dumma matte.

Inte mycket mat på den inte

Jag har förklarat att hon får mat om några timmar. Men hon verkar inte förstå. Det gör inte jag heller när jag är jättehungrig och sambon säger "men ta ett kex då, det tar ett tag till". Hon tvättar sig demonstrativt om tassarna nu. Det kan ju kanske vara något ätbart som har fastnat mellan tårna.

bara lite till, snälla matte?!

En leende tuss som inte tycker att det är dags att sluta träna riktigt än...

larvig larv

Fint väder, vi har sovit som gudar inatt och måndag morgon. Vädret är det bästa med denna dag, tror Alize höll med när hon sträckte nosen mot solen förut och bara njöt.

I lördags begav vi oss till zoogiganten för att handla på oss lite. Någon kul leksak, bra vardagsgodis och tuggben kom vi hem med. Jag höll på att ta med mig hela lådan med marsvin hem. Det är nåt visst med de där små rackarna.  Men det blev inga. De är lite väl lika sorkar tror jag för att Alize skulle lämna dem ifred..

Ny bra leksak, en blå larv. 

Idag står det lite stadsträning på schemat. Igår när vi gick en härlig långpromenad tränade vi avslappning i lite olika miljöer, idag tar vi ner det till stan. Jag ska in och köpa mina glasögon så då får Alize och husse bra träning mitt på gågatan under tiden. Vi märker hur hon blir mer och mer säker i olika miljöer med oss och börjar ta mer kontakt när vi kommer till nya ställen, det känns så otroligt bra. Vi börjar verkligen komma in i rutiner och hon vet vad vi förväntar oss av henne. Här trängs man t.ex inte vid dörren när vi ska gå ut. Man sitter på mattan en bit bort och väntar på sin tur i lugn och ro. Idag har vi haft henne i 4 veckor!

Mycket tjat om min c-uppsats men nu är det nära. 1,5 veckor kvar. Har anmält mig till avslutningen för programmet den 5e precis. Imorgon är "sista" handledningen. Nu känner jag mig rätt motiverad till att få ut någonting bra av det här. Nu jäklar! Nu ska jag skriva det sista på min kandidatutbildning. Nu ska jag ta min examen!

agility

Tussen är helt slut idag. Det tog på krafterna att hoppa igår! Jag hoppas hon är lite piggare imorgon och vill börja träna så smått igen på det vi gick igenom på vardagslydnaden.

Koncentrerade på genomgången. Bild: Monica

Kursgenomgång och lite regler för vad som gäller på banan. Måste komma ihåg att mäta hur hög Alize är. Hur gör man det smidigast? Ställer henne mot en vägg, målar med en penna och mäter med måttband? Jag har för mig någonstans att hon är 43 cm. Men jag blev så tveksam när de andra sa hur höga deras var, Alize var en liten plutt bredvid dem och då skulle det bara skilja någon cm.

Bild: Monica

Avnosning och kontakt-upp-jobbning. Har man inte vett att stå still så blir det suddiga bilder. Här efter började vi nog med hoppningen. Under andra genomgången hade jag så bråttom med att starta att jag råkade börja hoppa lite för tidigt och störde antagligen alla andra lite. Förlåt, jag blev så ivrig bara. Nästa gång ska jag skärpa mig.

Alize tyckte verkligen om det här. Det märktes. Hon blev otålig när vi skulle vänta på vår tur och tyckte inte alls det var läge att sluta när det faktiskt var slut. Nöjd tuss, nöjd matte. Jag älskar att vi håller till i en liten skogsdunge. Känns nästan som hemma i Småland.

Nästa gång kan vi tyvärr inte vara med vilket är himla tråkigt. De ska gå igenom slalom och det verkar lite knepigt tycker jag. Alize fick prova lite igår med instruktören och fattade med en gång, det är som vanligt jag som behöver lära mig och hon visar hur det ska vara..

hopp!

När vi åkte hem från agilityplanen igår kväll va vi tre stycken i bilen. Två tvåbenta och en fyrbent. Gissa vem som va tröttast? Precis. Alizepallis. Hon däckade innan vi han lägga i ettan och åka.

Det gick så bra. Jag är nog stoltast i världen just nu. Fanns det ingen kontakt i onsdags så var det tvärtom igår. Jag åkte dit utan några som helst tankar eller förväntningar på att det skulle gå eftersom nu skulle vi vara på Alize hemmaplan, där hon har gått och nosat i över ett år. Men tji fick jag! På ett bra sätt. Vi kom dit, lite synd va det allt om tussen, tyckte hon. Gnydde och ville inte alls hälsa på de andra hundarna till att börja med. Men vi traskade ner till skogen och planen, jag gick och försökte klicka upp kontakt och döm av min förvåning när jag lyckades. Jag fick hoppet tillbaka. Sen gick det faktiskt hur bra som helst. Vi hoppade och hoppade och hoppade. Alize tycke det här va skitkul. Matten med. Alize kunde redan allt, jag kunde ingenting och jag måste öva på att höras. Inte så lätt att hitta tillbaka ur en tunnel och fatta att det är mig man ska komma tillbaka till om jag inte säger nåt. Den här kursen kommer bli jättekul! Mycket trevliga kursare och fina hundar. Alla kom så bra överens och instruktörs-Sabina förklarade så bra att till och med jag som inte kan ta in information så bra förstod. Nu "måste" vi köpa hinder och bygga bana!

Idag är det är trött tuss. Inte så konstigt med tanke på aktiviteten igår. Hela förmiddagen när jag varit iväg har hon bara sovit. Ändrat ställning lite och sovit vidare. Jag har varit på synkontroll och lånat hem bågar. Jag hatar att köpa nya glasögon. Men jag har hittat ett par favoriter men ska ändå ta med mig både mamma och sambo in i morgon och prova några andra jag såg på vägen ut (såklart). Förhoppningsvis kommer jag slippa huvudvärken efter detta men gå lite på vågor i en vecka. Alltid lika trevligt när brytningsfelet ändrar på sig.

Nu måste vi städa. Mamma och pappa kommer som sagt ner idag och då är det bäst att det inte ligget stora damråttor överallt, strumpor i soffan och benbitar på mattan. Inte för att de är så känsliga men det är dom som ska sova på golvet..

Lite, lite blöt.

Tussen bak i bilen i sitt bälte. Jättesmidig sele som man kopplar runt den vanliga bältet så hon åker säkert (och vi slipper böter om polisen stoppar en).

kursstart, igen!

Ikväll är det dags för kursstart i agility. Ja jag vet, mycket kurser. Men det ska bli så kul. Regnet öser ner idag med så blir gummistövlar och regntäckte på.

Igår insåg jag något mycket bra om mig själv. Jag kan inte lyssna och lära mig. Det går in genom ena örat och ut genom det andra. Jag måste läsa det för att förstå det. Sambon fick liksom "översätta" när vi skulle starta övningen. Värdelöst. Men nu förstår jag varför tre års föreläsningar inte har gett något alls. Ikväll måste jag verkligen koncentrera mig så jag inte behöver fråga om 5 gånger. Stackars instruktör. Sambon får nog ändå följa med idag och "översätta" igen. Så får jag prata med instruktören och se om man kan få ut någon form av text som beskriver vad vi ska göra varje gång.

Alize bara sover. Mycket igår och trist väder. Vi får se hur pigg hon är på att träna ikväll. Nu ska vi verkligen vara på hemmaplan så jag förväntar mig ingenting. Vi fortsätter jobba på kontakt om det inte fungerar och det är ju träning det också. Förhoppningsvis få jag lite mer respons än igår.

tålamod är en fiskares bästa vän

Hur gick då kursstarten igår? Ungefär lika dåligt som vädret var för att inte skjuta något under bordet. Det regnade och regnade och regnade. När vi gick hade tussen regntäcket, sen slutade det och blev jättevarmt så vi tog av det. Sen kom det en störtskur innan vi hann få på det igen och efter det var det ingen mening att knöla med det igen.

Kursen känns jättebra och vi hade nog lyckats väldigt bra om inte Alize andra matte hade varit instruktör för valpkursen 20 meter bort. Försök få någon kontakt där när det enda hon brydde sig om var sin andra matte, vad de gjorde, när vi skulle dit och om hon fortfarande var kvar. Jag fick kämpa som aldrig förr efter den där kontakten som annars bukar gå så bra. Vi gick, jag tjoade, klappade händerna, sprang, lockade med favoritleksaken och visade hur mycket korv jag hade i handen. Men det var svårt. Några gånger fick jag min kontakt och då blev det fest. När vi plockade fram filten gick det också bra. Den stunden hade jag full fokus på mig. Den kan hon jättebra sen innan men det var först igår förmiddag vi hade gjort den tillsammans så jag var mäkta stolt. Dock tröttnade hon för jag hann inte med att höja kraven tillräckligt snabbt. Hon kunde ju, tråkiga matte.

Vad lärde vi oss då? Massor! Jag insåg att när vi väl kommer över den där tröskeln med att jobba trots att andra matte är i närheten, då klarar vi att träna och ha fokus i precis vilken situation som helst. Vi kommer alltid ha den största störningen på kurserna och får ta det i steg hemma och ute med lagom mycket störning. Men det är tur man är envis som en seg gammal åsna och har ett tålamod utan dess like. Om jag inte hade haft det hade jag med all säkerhet gått hem efter en kvart. Utan hund. Så pass jobbigt var det. Men skam den som ger sig! Vi ska gå den kursen och alla andra efter den, vi ska träna med Alize andra matte i närheten och vi ska klara det. Nu är det mig hon ska samarbeta med och vi ska bli grymma på det!

Hemma efter kursen, dyngsur och trött. Hela sträckan hem var hon så duktig. Gick i fot-läge nästan hela tiden helt av sig själv, tog mycket kontakt och det var precis som att hon skulle visa att hon faktiskt kan. Fina tussen. Jag vet att du kan. Nu ska vi lära oss att kunna överallt.

fårskinnet

Idag är det stanna på filten i korta stunder som gäller. Hon är så rolig, lägger man ut filten på "fel plats" blir hon överlycklig och slänger sig på den. Filten sitter som en smäck. Efter att hon vandrat iväg tre gånger på eget initiativ, förstod hon att matte vill nog att jag ligger kvar här tills hon säger till. Exakt.

kursdag!

Det är oroväckande kvavt ute och regnet liksom hänger i luften. Regna nu så det är uppehåll ikväll tack! Idag ska vi nämligen på kurs! Det ska bli så kul. Tussen brukade gilla träning så nu kanske hon kan komma ut ur sin egna lilla värld med lite hjälp.

Det ska skivas köttbulle och korv hela dagen. Nä, men det ska fixas belöning och packas väska. Eftersom Alize andra matte håller i valpkursen som går samtidigt måste jag nog hänga en grillad kyckling runt halsen för att ha fokus på mig. Men vi får se, förhoppningsvis är vi med godiset mycket mer intressanta än en babblande instruktör. Vi kanske får anstränga oss lite mer än andra bara och kan vi hoppa som tokar på promenaderna, så kan vi hoppa dubbelt så mycket bland folk som inte tycker vi är konstiga utan förstår varför vi gör det. Ibland får man blickar ute som antagligen skulle kunna spärra in en på livstid med en vit tröja. Men vad gör man inte för sin hund? Är Alize glad och tar kontakt går allt så mycket bättre.

Idag mötte vi en rottweiler på morgonrundan. Kort koppel, andas, inte tänka, gå. Tussen på vänster sida klistrad strax bakom benet utan möjlighet att vända sig, sätta sig eller trilskas. Det gick! För första gången kom vi förbi utan trilsk. Jag blev så stolt. Köttbulle, puss, gos och fågeljakt. Duktiga tussen. Duktiga matte som kom ihåg att andas.

Nu kom tussen och släppte klickern framför mig. Tur vi ska på kurs ikväll. Stackarn är ju uttråkad.

Två farliga bestar!

berget och Muhammed

Vad gör man när man måste plugga? Man bloggar! Nä då, har haft en mycket produktiv dag trots mycket aktivitet här. Mejlat med biblioteket och ställt mycket dumma frågor för jag inte hittar det jag letar efter. Nu har jag hittat det men fattar inte hur jag ska kunna läsa det. Känner mig inte alls dum i huvudet, inte alls. Mitt i allt kraschade dessutom datorn. PANIK. Jag började nästan hyperventilera medan sambon bara skrattade och sa att det ordnar sig. Lätt att tänka så när man inte har säkerhetssparat uppsatsen någon annan stans..

Berget och Muhammed

Om tussen inte kan ta sig till berget så får väl berget ta sig till tussen. Lite så har det sett ut idag. Jag la mig helt enkelt på golvet och pluggade hos henne. Oj vad hon blev glad! Men matte, vad du är tossig såg det ut som hon tänkte. Blev helt sönderpussad! När husse sen också la sig bredvid var lyckan total. Tänk att alla ville ligga på golvet och mysa! Till slut låg hon på mig. Himla bekvämt. För henne. Jag hade en svans i örat och ett huvud på rumpan.

Nu ska vi ta oss en extra promenad tror jag. Matten har ont i huvudet och tussen behöver träna på att bara gå och inte hålla koll på så mycket annat än att tassarna rör på sig.

frisyr

Vi kallar den "efter-tofs-som-matte-tvingat-mig-ha-frisyren". Den blir nog en sommarplåga.

Monica

Till min kära vän

Du är en sådan person som jag alltid kommer att kunna lita på, höra av mig till och ringa mitt i natten om det skulle behövas. Vi har faktiskt bara känt varandra i 6 månader, men det känns som en hel livstid. Vi har klickat och jag är så otroligt glad över det. Du är en varm, hjälpande, klippa som alltid tar dig tid till att svara på mina 3000 frågor om allt. Jag uppskattar dig något enormt och känner en stor respekt mot dig och allt du kan om det bästa jag har. Du gav mig Alize. Jag fick något av det finaste du har. Jag kommer aldrig i denna tid kunnat tacka dig nog. Aldrig sätta ord på vad det betyder. Aldrig kunna visa min uppskattning tillräckligt. Aldrig ge dig något så fint tillbaka.

Jag vet hur du fungerar för jag är precis likadan. Jag ser på dig när något inte stämmer. Jag frågar ofta hur det är, inte för att tjata, utan för att jag bryr mig. Jag vill att du ska må bra, få vara lycklig och njuta av allt och alla du har runt omkring dig. Du förtjänar det. Du om någon förtjänar det.

Vi älskar dig

Ibland önskar jag att jag kunde ta hälften av allt och omvandla det till bra saker. Göra en dag sådär otroligt bra som den är när allt stämmer. Du vet när man sitter och tittar på havet, känner sig oövervinnerlig och får en hundpuss på kinden. Jag vill att alla dagar ska kännas så. Jag vill att du ska fortsätta vara så varm och öppen som du är. För om du inte varit den personen du är, då hade vi aldrig klickat. Vi hade aldrig träffats. Jag hade aldrig hittat min finaste skatt.

Tack för att du är du och att jag får vara en del i ditt liv. 

tisdagsmix

"Hej, vad har du, får jag smaka?" Så brukar vi tänka att Alize skulle låta om hon kunde prata varje gång vi ska äta, har något i handen, kommer hem från affären eller står och lagar mat. Men hon tigger inte. Hon sällskapar! Vi har fått en väldigt social hund.

Igår fick vi en ny kompis i rastgården, en helt underbar storpudel. Hon var så fin och trevlig. Alize och hon lekte så fint ihop. Det måste vi försöka pricka in fler gånger! Förhoppningsvis börjar de på samma kurs som oss imorgon. Det är så kul att se hälsningsproceduren som övergår i lek och sen vila för att leka igen. Alla små detaljerna betyder något och man blir varm i mattehjärtat varje gång tussen visar vilken talang inom detta hon har. Ibland, när jag filosoferar inne utan andra hundar i närheten, önskar jag att alla hundar skulle kunna gå lösa eftersom det ofta är kopplet som ställer till det. Men sen kommer jag ur min lilla bubbla och inser att det skulle väl i och för sig bli ganska opraktiskt också. Jag har väldigt stor respekt för andra hundar och skulle väl behöva klättra upp i ett träd varannan meter eftersom de kan lukta sig till osäkerhet på flera mils avstånd...detta hoppas jag att jag kan försöka jobba bort hos mig själv nu på kurserna. Eller vänta, jag SKA jobba bort det. Till stor del. Det är inte det att jag blir rädd, bara väldigt spänd, beredd på att vad som ska hända. Samma sak när jag är ute och springer. Kanske för att jag både två och tre gånger har haft en lös hund efter mig som tycker vi ska "leka" och en matte som skriker bakom oss. Jag får stanna, försöka att inte bli påhoppad och för tredje gången höra "oj förlåt, han brukar inte göra så". Nä nä.

Idag lär bli en tråkdag för tussen. Jag ska söka tre jobb och hålla på med den där uppsatsen. Nu är det två veckor tills den ska in. Nyss var det tre år. Ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Såhär som på bilden lär det se ut idag med. Alize protesterade igår lagom till min huvudvärk satte in med att lägga sig rakt över alla böcker på rygg och puffa på benet med nosen.

Sluta plugga, klia mig!

Tur jag har henne, annars hade jag nog gått in i den där berömda väggen som doktorn pratade om förra våren. Att man aldrig lär sig..

längtar till onsdag

Den här veckan börjar våra kurser på Bonizas hundskola och vi är taggade upp till tänderna! På onsdag ska vi på vardagslydnad till att börja med. Tanken var att husse skulle gå dit och träna med Alize och sedan lära mig. Men nu har vi bestämt att båda ska vara med för att få ut så mycket som möjligt av kursen. Den kommer vi gå här i Lund.
På torsdagen är det sedan dags för den efterlängtade agilityn! Denna går vi i Ljushem och det är bara tussen och jag som kommer åka dit. Husse har sin egna träning på torsdagar, men någon gång kommer vi tvinga med honom! Eftersom det är en ny sak jag aldrig har gjort så vet ni nu hur jag känner mig inför detta..

Utöver detta ska vi börja om, eller rättare sagt, sänka kraven vid inkallning. Detta har vi varit ganska slarviga med och inte tränat allt för mycket nu efter vi har haft henne på heltid. Jag ska köpa en lång lina som vi efterhand kan klippa av. Eftersom vi har rätt bra områden här uppe hoppas jag vi kan hitta en avskild plätt, utan störning att vara på till att börja med. Att ha ett stensäkert inkall är en förutsättning för att vi ska kunna ha henne lös. Som det är nu fungerar det inte och vi tycker det är lite trist då det finns så bra ställen att rasta de små lurviga på. Men vi får nog ändå vänta ett tag tills den plötsliga dövheten har släppt. Nu vet hon knappt vad hon heter känns det som.

Jag kommer fråga sönder de där stackars instruktörerna men jag vill lära mig allt! Gärna med en gång och gör upp projekt i huvudet över allt jag vill prova. Måste snart skriva en lista på saker som vi sedan kan bocka av så det inte blir allt för mycket för tussen att ta in. Ibland önskar jag att de var 36 timmar på ett dygn så vi skulle ha mer tid till att träna för det är så himla kul!

Avslutar med en bild på favoritplatsen hos "farmor". Till tussens stora glädje kunde man faktiskt se ut på gatan där, det kan man inte riktigt här om man inte sitter i fönstret, och av vissa skäl är det inte tillåtet för tussen att hålla till där med sin lilla rumpa.

veterinärbesök

Här målas det ute i loftgången och Alize var tre centimeter från att stoppa ner hela näsan i en färgburk. Men jag gillar den bruna färgen så det blev inget bad i den inte! Vi kom precis hem från veterinären och Alize har slocknat på soffan. Med all rätt.

Tussen började lukta illa i munnen för en fyra dagar sedan, har tvättat sig väldigt mycket och åkt kana på golvet här hemma. Mycket charmigt. Jag googlade, vilket jag måste sluta med för varje gång tror jag det värsta och att hon ska dö. Skickade min 763e fråga till Monica och halsont eller analsäckarna blev svaret. Så vid nio idag ringde jag till veterinären och vi fick en tid redan vid tio. På med bilsele och in i bilen. Tussen lika glad, åka bil är så himla kul! In på kliniken, fylla i de första pappret där Alize är min och sen in till veterinären. Alize var så duktig! Matten hakade fram sig på engelska med veterinären och Alize tog det hela med ro. De tömde analsäckarna och sen va det klart. Eftersom vi upptäckte det så pass tidigt hade det inte hunnit blivit någon infektion utan nu hoppas vi det håller sig i trim där bak! Hon sa inte ett knyst när veterinären tömde och klämde. Min lilla tuss, så duktig.

Modig liten tuss

Jag besitter den sämsta egenskapen i världen tror jag. Jag blir fruktansvärt nervös när jag ska göra något jag inte gjort innan. Eftersom sambon jobbade så var jag tvungen att åka själv. Samtidigt så vet jag att, blir jag nervös så för jag över allt på Alize och det har vi av erfarenhet sett att det inte blir bra. Men jag försökte vara lugn, tog några djupa andetag och tänkte inte så mycket utan bara gjorde det. Vi fixade det. Klart vi gjorde. Alize stod nära, nära mig hela tiden och jag pratade med henne om hur duktig hon var. Såhär i efterhand känns det så dumt att bli så nervös. Men nu har vi första gången gjord så nu slipper jag vara orolig nästa gång. Om dagsformen vill sig väl.