vandringshunden

I ställer för Dalby- Skryllegården tog vi bilen till Söderåsens nationalpark i eftermiddags och gick rundan på 7,5 km. Vädret var lite halvmulet och i skogen där var det riktigt svalt och skönt. Alize badade ungefär 36 gånger så henne gick det ingen nöd på.

Det här området är nog bland det vackraste som finns. Innan har vi bara gått nere vid vattnet och gått tillbaka ganska snart. Idag tog vi som sagt en lite längre runda och alla tre kändes pigga i benen. Alize verkade glömma bort helt att hon är skendräktig och skuttade på i sitt vanliga sätt. Alltså mer överallt än bredvid oss. Dessutom har hon aldrig någonsin badad så mycket som idag. Dels blev hon nog rätt varm men det var heller inte så djupt i vattenfåran utan hon kunde gå precis hur hon ville i den utan att det blev för djupt.

Vi hade ett bra tempo men vilade/badade tuss ganska ofta. Vi hade med oss lunch och allt som allt tog nog rundan ca 3 h. Det var mycket upp och ner så benen fick vad de tålde!

Kan man valla de här? Alize tittade länge och väl på kossorna och undrade nog vad detta var. Hon var på väg in några gånger men så kul tyckte inte matten vi skulle ha idag.

Uppe på toppen, här står vi på "hjortsprånget"- en smal klippa precis rakt ut med stup på alla sidor. Gissa hur krampaktigt jag höll i tussens sele? Hon knatar ju på som en begsget överallt och kissar gärna i sluttningar som jag inte vill gå ner i. Men här tyckte jag det blev lite för mycket och tog med mig henne in till "fastlandet" snabbt som ögat. Men visst, det är häftigt när man tänker på hur högt upp man är!

Efter nästan en mil blir man rätt trött. Tussen badade på i sjön när vi kom tillbaka till utgångsplatsen och charmade nog alla inom strandradien med sina "sticka ner nosen i vattnet och doppa sig"- fnatt. Hon har varit helt utslagen sen vi kom hem. Kändes som detta gjorde henne gott, inte ett dugg stressad nu utan bara tillsfred med livet. Finaste tussen. Jag antar att vi ses på kudden inatt...