skendräktig

Det är tur man vet att det bara är en fas, att det går över. Annars hade nog både hussen och jag ansökt om reklamering snart.

Hon bäddar överallt, ska ligga på mig om nätterna även om jag knuffar bort henne vaknar jag med henne på mig, vi får dra henne på promenaderna, maten kan vi likagärna slänga i soporna utan att presentera den, vi vet allt för väl vad stress är nu och tjurigare hund får man nog leta efter. Hon producerar mjölk så pälsen på magen är ihoptorkad, ALLT är jobbigt, matte är skit på dagen och då gäller bara husse. Det är bara en fas, det är bara en fas...

Såhär ser det ut för det mesta, huvudet under soffan

Ökad motion under skendräktighet har jag läst ska vara bra. Igår ökade vi den och jag tyckte det kändes som en bra idé. Hon pinnade på och blev som vanligt när vi gått en stund. Det är hemma och inne livet inte är så ballt länge. Det testar ens tålamod och just nu tror jag hon lägger på lite extra bara för att testa oss. Lite trots. Visst, testa på du, matte kommer inte tappa det utan bara gosa med dig ännu mer!

Hon tror bara hon ska få ligga och sova, men ack så fel hon har! Idag ska vi trotsa hennes humör och gå en dagstur runt Dalby och Skryllegården. Jag tror det kommer gå jättebra. När vi väl är ute verkar hon glömma bort att hon är skendräktig och travar på så fint och söker massor av kontakt. Vädret är perfekt för lite vandring och det blir nog lite mer än 1 mil totalt. Med mycket pauser så ska nog både hon och vi orka. Alize brukar man kunna gå hur långt som helst med och kan man ha henne lös kan man gå ännu längre. Jag hoppas på en trevlig tur och inget regn, tack.