Under eftermiddagen packade vi in oss i bilen och tog en sväng till kenneln och valparna på 4 veckor. Man ska inte hälsa på sådär egentligen, men nu var alla tingade och då kände vi oss säkra. Ingen valp här inte! Bara titta, känna, klappa, gosa, mysa och gulla.
Men sen sitter man där, i högen bland 8 små underbara charmtroll och bara myser. Vill ha varenda en. Så kryper en upp i famnen, somnar och lägger sig tillrätta. Är det konstigt att man vill ha just den och ingen annan?
Om det hade blivit så som vi tänkt från början hade killen på bilden kanske, eventuellt varit vår kille. Men ödet ville annat och vi är så glada över vår Alize. Vi har det bra vi som kan gosa en stund och sen åka hem och känna oss nöjda med vad vi har. Men jag kan väl ärligt erkänna att nästa kull som är på gång tänker jag nog inte hälsa på, alla är nämligen inte tingade om det kommer fler än två..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar